Krigshotet 1944

Göta Älvbron skulle sprängas vid befarad tysk attack

 

- av Åke Williams, bard tillika utkik -

 

Valborgsmässoafton 1944 - en vecka efter bildandet av Göta Älvklubben - fick dåvarande löjtnanten Claës Skoglund larmorder att göra klart för sprängning av Göta Älvbron i Göteborg. Militären hade fått starka indikationer om en förestående tysk attack mot västkusten.

Från sin blomsterkransade mastkorg ber undertecknad Bard och tillika Utkik härmed få rapportera att 60-årsjubilerande Göta Älvklubben i frisk västan bris och med storvimpeln i topp frejdigt kastat loss för seglatsen ut i sitt sjunde decennium. Kursen ligger fast mot fortsatt främjande av för landets välfärd angelägna aktiviteter inom sjöfartsnäringen. Sikten är god. Det var den, om man med nog så berättigad begrundan vänder blicken akterut, inte i begynnelsen, dvs för ett drygt halvsekel sen. Göta Älvklubben sjösattes, varom redovisats i denna skrift, i ofärdstid. Det av hr Hitler provocerade andra världskriget dånade fram på sitt fjärde år, det var inte avgjort, men dess hjul hade oåterkalleligt vänt. Efter förkrossande nederlag i öst och i syd hade de nazistiska arméerna tvingats till reträtter, de tidigare så smattrande segertrumpeterna låg hopknycklade på slagfälten, och der Führer själv hade 55-årig skrumpnat ihop till en darrhänt och skumögd gubbe, tärd av motgångar, sömnbrist och magplågor. Hans diet inskränkte sig huvudsakligen till småkakor, bakelser och tabletter mot väderspänningar; hr Hitler var in i det sista en i många avseenden explosiv företeelse.

 

Attackfara

Det var vid denna tid, således våren 1944, som de västallierade förberedde den gigantiska Operation Overlord - landstigningen i "Festung Europa". Rykten började löpa om var någonstans mellan Biskaya och Lofoten den skulle ske, och ett alternativ som hett diskuterades var Sydnorge, utgående från att de allierade spärrat Skagerrak. I ett sådant fall skulle tyskarna nödgas ta landvägen via Skåne och västkusten för egen maskin för motangreppet. Samlingsregeringen i Stockholm hade ju morsknat till och satt P för nazisternas ostörda resor på SJ till det härtagna Norge. Och nästan på dagen samtidigt som några sjöfartsjournalister och pressfotografer i Göteborg tog initiativet till bildandet av Göta Älvklubben i lejdbåtstrafikens tid, gav Sveriges ÖB order om extraordinära försvarsförberedelser utmed västkusten inför en befarad tysk blixtinvasion.

 

 

Larmorder

Vår försvarsberedskap hade också höjt tonen och växt från Per Albin-god m/39 till realiteter respektingivande, och I 15 - som inte enbart var Älvsborgs regemente utan också Göteborgs så måtto att det bildade skyddsvärn för stadens sydflank - stod redan med förband på Onsalahalvön och gjorde f ö så under hela beredskapstiden. Där fanns nu bl a ett skyttekompani ur Bollingbataljonen under ledning av löjtnant Claës Skoglund, och på Valborgsmässoafton 1944 fick han larmorder om omedelbar förflyttning till Göteborg och inlogering av kompaniet i "Bracka". Och nätt och jämnt installerad där kom en ny blixtorder: TYSKT ANFALL BEFARAS! FÖRBERED SPRÄNGNING AV GÖTA ÄLVBRON! Skoglund var ung och erfaren. På kvällen den 8 april 1940 - han var då arméadjutant i Göteborg - hade han fått ett annat dramatiskt chiffertelegram från marinchefen: TYSKA FLOTTSTYRKOR PÅ VÄG NORRUT, SLÄCK ALLA FYRAR PÅ VÄSTKUSTEN! Det gjorde han - per telefon. Samtidigt satt hela den göteborgska redarsocieteten plus landshövdingen och spisade hummer och fasan hos Transchefen Gunnar Carlsson i dennes villa i Hovås. Hedersgäst var den brittiske stockholmsambassadören Sir Victor Mallet. Efter måltiden gick sällskapet ut på altanen för att se fyrarna blinka ute i västerhavet, men till sin förvåning stirrade de blott ut i den kolsvarta natten. Löjtnant Skoglund hade ju släckt. Ytterligt förbluffade hörde middagsgästerna en stund senare i radion att tyska krigsfartyg just passerat ett stycke utanför dem och att ockupationen av Norge och Danmark var i full gång...

 

 

Trotylslavar

Och på Valborgsmässoafton fyra år senare var det alltså högdramatiskt igen i Göteborg. "Allt gick snabbt och effektivt", minns Claës Skoglund: "Jag fick order att med ingenjörsgrupp göra klart för brosprängning, och i den ljusa majnatten klängde vi under spannen och apterade trotylstavar och tändapparater. På få sekunder kunde vi utlösa laddningarna och förpassa bron ner till Göta älvs botten". Samtidigt förberedde den legendariske marindistriktskommendören "Klotis" Björklund total spärrning av Göteborgs hamn genom att vid Röda sten sänka tre fartyg, däribland 17 000-tons tankern Buenos Aires - ett nybygge för den grekiske redaren Onassis (fartyget länspumpades sedermera och levererades). I den nu 87-årige generalen Claës Skoglunds kristallklara minne ur beredskapsåren har den här dramatiken naturligtvis en starkt framskjuten plats: "Natten mellan den 8 och 9 april 1940 och hotbilden våren 1944 var de största militärpolitiska händelserna på svenska västkusten under beredskapen", säger han. Båda de här berörda händelserna har också dokumenterats av framlidne göteborgsförfattaren och mångårige Göta Älvklubbmedlemmen Algot Mattsson i en av hans böcker - Redarna kring runda bordet (1996).

 

 

Hotbild

Men var tysk invasion på västkusten 1944 verkligen en realistisk hotbild? General Skoglund tvekar inte om svaret: "Absolut. Det var ett inte osannolikt alternativ, och vi måste reagera. Tyskarna själva blev överrumplade när attacken kom mot Normandie. De trodde det var en fint". Jo, de blev bokstavligt talat tagna på sängen. För samtidigt som de allierade i gryningen den 6 juni 1944 landsatte de första styrkorna i Normandie gick hr Hitler till sängs i sin sommarstuga på Obersalzberg efter sin sedvanliga nattliga malande monolog inför hovet. Först vid 10-tiden på förmiddagen, yrvaken och i nattskjorta, mottog han med slö blick adjutantens besked att invasionen var i full gång. Hans kommentar var kortfattad: det är bara en skenmanöver! Och så ställde han en nog så berättigad fråga: var är Rommel? Adjutanten nödgades meddela att hr generalen och chefen för det tyska försvaret på den franska kanalkusten befann sig på semester... Men om tyskarna kommit stövlande mot Göteborg? General Skoglund igen: "Vi var förberedda. Och vi hade kraft att stoppa dem!" Nu är allt det där historia, som dock inte bör sopas ner i glömskan.